New Guy

Känner jag mig som just nu.... efter händelserna i Måndags så vet jag inte riktigt vad som hänt...
Råkade som sagt ut för en trafikolycka, sedan hjälpte polaren med strulande bil.. och ett par ytterligare händelser hände som jag inte tänkte gå närmare in på.
Men fick helt enkelt "stryk" både fysiskt och psykiskt... och av sådana händelser så brukar jag faktiskt gå tillbaka i min lilla grotta, även kallad depression.

Men denna gången känns det helt annorlunda... jag är varken jätteglad eller ledsen, höger eller vänster, upp eller ner... Känner mig rätt nöjd med livet helt enkelt, men ändå något som tar emot, något som jag inte ser eller känner utav. Känns som jag vore en fluga i en glasburk, eller som en fluga som försöker ta sig igenom ett fönster... en osynlig sköld som håller mig tillbaka...

Sitter just nu och funderar på vad det kan vara för uppgift/uppdrag som jag missat att göra, känns nästan som det iaf. Är det att jag måste stå på mig mera? Ska jag vara mer glad för det lilla? Räta mera på ryggen?
Oavsett så har jag nog aldrig känt denna känsla, helt förstummad och nästintill förlamad, funderar noga över nästa drag i min vardag som kan göra framsteg (ge positiva känslor) elller vad man missat helt enkelt?

Det jag "bara" gjort är att accepterat känslorna som kom, att olyckor händer, Tiden är inte nådd för nåt, jag borde sakta ner och tänka på de små bra sakerna mer. Men tycker jag tänkt och känt dessa saker innan och försökt motivera dessa tankar mer o mer. Kanske dags att bara ta emot dom som en käftsmäll? som en bakfylla? eller kan det vara så enkelt att man ska ta emot dessa känslor som en vinst?

Nu tar jag och släpper detta för ikväll för lite sömn, faktiskt med ett lätt leende på läpparna

Jag har några ämnen i mitt huvud som jag kommer skriva om i framtiden.
Bland annat: Vad är Manlighet? Tänka & värdera! Relationer! Vad betyder egentligen mest för dig?

Och om ni har tankar och funderingar, frågor och tips angående dessa ämnen, så kan ni maila på adressen här till höger, kan även notera den här i inlägget.

Maila på: [email protected]

alla mail kommer hanteras anonymt och inga namn
kommer att skrivas på bloggen.

Denna veckan började med Måndagen 7 Maj 2012.
För en gång skull så vaknade man med strålande humör, precis sådär man kastar sig ur säng fylld med energi och inte den vanliga vardagen när man vällter sig ner på golvet för att vakna.
Slår igång stereon med den bästa plattan med dansband som jag har som favorit, Ja du läste rätt, jag gillar faktiskt dansband :) Ringer o kollar så polaren är vaken och att jag tänkte åka in mot garaget inom sin korta tid.

Ca 09.50 Börjar jag åka, solbrillorna på då solen sken så där härligt som den bara gör dessa tider, dock aningen dålig värme men vad gjorde det tyckte jag, jag har ju lite värme i bilen man kan justera med :) Då stereon i bilen är trasig så tänker man glada tankar om vad komma skall, trodde jag.

Ca 10.05 Så smäller det bara till, en stressad äldre dam som jobbar för Folktandvården, ute och åker lite fel med sin GPS. Svängde ut mitt framför mig (!?) på denna öppna 70-väg. Så jag kunde omöjligt ha undvikit denna kollision.
Hon hade väjningsplikt, jag åkte på huvudled, hade en kille i en nyare svart pickup en bit framför mig som såg allt i backspegeln och var en god medborgare som stannade, vände och hjälpte till med samtal till 112.

Damen var totalt skärrad eftersom hon missat mig totalt, bad om ursäkt flera gånger, men hade inte ont någonstans. Själv brusade man upp i ca 30 sekunder då man fick en smäll i handleden igen, skadade den för ca ett år sedan i en singelolycka, så den gjorde fruktansvärt ont, sedan slog allt om. Då man faktiskt värderar livet mer än tingen här i livet, så gick pulsen ner, humöret vände till det lugnaste i mellansverige, och försökte stötta damen. Olyckor händer lättare än vad man tror.

Ambulans, polis, brandbil och bärgare kom näsintill samtidigt, smidigt och snabbt gick det, inkastad i ambulansen pga min handled. och för göra denna trista del så klockan 12.00 så var jag röntgad 2 ggr utan fraktur o jag kunde gå hem. :)

Med allt detta vill jag säga till alla som är stressade i trafiken, upptagna med klockan och skyndar sig genom livet & även ser alldeles för mycket lycka i ting. Sakta ner! Det kan hända att någon annan missar dig, Du kanske missar någon person, möjligen en som verkligen betyder något för dig. Eller helt enkelt att en större olycka inträffar med värre utgång än jag fick uppleva.
Skulle det ha inträffat så är jag osäker på hur jag skulle kunna bemöta världen oavsett om det var "mitt fel" eller inte.
Och denna händelse påminnde mig även om övriga tankar och funderingar, hur man ofta tänker, vad för olika tankecentraler vi har osv. Dock kommer jag gå närmare in på detta i annat inlägg på hur jag uppfattar detta.

Stanna upp, stressa ner, känn efter, avsluta dagen med något som värmer just Ditt Hjärta!

Hallojsan där ute!

Blev peppad ikväll av en gammal bekant att det var dags för mig att börja blogga igen, då hon tyckte det är dåligt med killar som bloggar, enligt henne iaf :)

 

 

Sååå vem är jag? Jag är en singelkille på 27 år, för tillfället arbetslös. Bor ensam i ett mindre samhälle strax utanför en hyffsat stor stad någonstans i mellansverige. Så framöver så kommer jag kalla mig "New Guy" då jag känner mig som en nykomling i en äldre kostym.

 

Har oftast en del tankar och funderingar på både positiva och negativa saker som händer och sker var dag. Och vad jag minns så är en blogg ett bra ställe att placera sina tankar, ris som ros, världsliga saker som knappt befintliga.

 

 

Vi börjar smått med denna välkomsttext. Kommentera gärna med lite tips om ämnen och gärna kommentarer om själva bloggandet.

 

 

 

På återseende!